HugGirl

och jag är ledsen för det.

Jag har börjat skriva berättelser här.
Det är bra.
Jag tar händelser som händer och överdriver väldigt mycket.
Eller så hittar jag bara på.
Huvudsaken är att det får folk att tänka till,
så jsg hoppas ni verkligen tänker till.


♥HugGirl♥

Jag har börjat få ordning på mitt liv,
lugnat ner mig osv.

Idag var jag hos min kompis.
Han var glad enda tills han började smsa med en av hans kompisar.
Hans kompis skrev jätte taskiga saker,
han började gråta,
när han fick ett sms,
så tog han en kniv o viftade med den,
han tänkte hugga av sin egen arm.
Men han gjorde de som tur var inte.
Ingen är direkt snäll mot honom,
bara jag o nån få till.
Han bråkar mycket med sin pappa,
och folk sprider rykten som inte är sanna om honom.
Han är less på livet.
Så jävla less på att inte få respekt.
Han gick runt i huset nåt varv,
och sen hittade han ett rep.
Han satte fast repet där en lampa egentligen ska vara,
ovanför deras soffa.
Han tänkte hänga sig.
Jag försökte prata med honom,
lugna honom.
Till sist tog han ner repet.
Men efter ett tag försökte han igen.
Men han gjorde de inte.
Sen gick han till trappen ner mot källaren.
Han satte sig på huk,
och ramlade neråt.
Han ramlade en bit ner,
han skrek av smärta.
Jag sprang såklart efter honom.
Jag hjälpte honom upp.
Nu hoppas jag att han har lugnat sig.
För jag bryr mig verkligen om honom.
Jag älskar honom <3

Tänk er för innan ni skriver något,
även om ni egentligen inte menar det,
ni kan faktiskt mörda med ord


♥HugGirl♥

Hon förstör mitt liv. Det är bara för mycket. Jag fattar inte att hon kan hålla på så. Eller joo, jag fattar visst att hon kan. Hon tror att jag är en liten bäibis, o hon säger att jag alltid kommer vara hennes lilla bäibis. Jag vägrar. Nu är jag 14. Jag har aldrig varit hos doktorn själv, jag har inte varit hos doktorn sen jag varf liten. Jag har aldrig tagit blodprov (vad jag vet om). Jag bor i en liten byhåla o jag har 3 vänner här. Fast jag är bara med en av dom. Jag har akne, jag är fläskig, jag är kort, jag har fula tänder, jag har äckliga fötter, jag har inte många vänner. Min mamma tror att hon är så cool, men det är hon inte. Hon ser ut som en fet, äcklig korv. Hon är kort o fet, o tränger sig in i kläder som är många storlekar för små (mina gamla kläder). Hon säger åt mig att man inte ska lägga ut bilder på nätet, men själv gör hon det, o dessutom ser hon ut som en hycklare på bilden, hon ser helt drogad ut på den. Jag har hört att min mamma var jätte vild när hon var i min ålder, rökte, drack osv. Nu tror hon typ att jag är likadan, jag menar jag får nästan aldrig göra nånting, jag måste vara hemma klockan 20.00 o jag får inte ens sova så länge jag vill på helgerna/loven. Hon väcker mig jätte tidigt. Om vi har varit hos t ex. mormor o så kommer vi hem, o så är jag lite sur, så hotar hon med att jag inte kommer få vara med någon om jag håller på så. O om jag har varit hos en kompis o så kommer jag hem o är sur så säger hon: Om du är sådär sur när du kommer hem från kompisar så får du inte fara till nån fler kompis. Jag gick inte på nått dagis. Jag var hemma med älsklingspappa <3. Jag såg på film o åt godis hela dagarna, om jag inte följde med pappa ut o köra.

Jag älskar min pappa, han är bäst! <3

Men min mamma har förstört mitt liv, eller är i alla fall påväg.
Jag har nästan inga mål med mitt liv.
Jag vill resa nånstans, det är mitt mål.
Jag har ingen aning vad jag vill bli eller nåt sånt.
Snälla vad ska jag göra ?

Vad kan jag bli när jag blir stor?
Vad ska jag läsa på gymnasiet?
Vars ska jag praktisera?



♥HugGirl♥